Söndag den 16 juli håller vi öppen trädgård för allmänheten. Läs mer här >>
Sommarblomning i entréplanteringarna med rosor, perenner och klematis.
Välkomna!
Kategoriarkiv: Planteringar
Kärleksört ’Herbstfreude’
Av alla sorters kärleksört jag provat i trädgården står ’Herbstfruede’ ut som den bästa. Maken till frisk, tålig och formstark växt får man leta efter. Den trivs i de flesta jordar bara det är väldränerat. Full sol är bäst, men kärleksörten pryder också sin plats i lite mer skuggiga lägen, där de ljusa bladen och krämfärgade, flata knopparna lyser. Kan planteras som solitär i till exempel stenpartiet, som kantväxt och låg häck.
FÖRÖKA KÄRLEKSÖRT SÅ HÄR
Sticklingar
Så fort plantan fått lite höjd i maj och juni kan man ta sticklingar. Skär av stjälkar 10 centimer långa, repa av de nedersta bladen och stick ner stjälken i en plastkruka med jord. Sätt sticklingarna utmed krukans kant där det är fuktigast. Vattna och ställ undan. Efter ett par veckor har rötter bildats och sticklingen kan planteras ut.
Stjälkarna kan också sättas i ett glas med vatten och få rötter innan man planterar ut dem.
Direktplantering
På sensommaren skär man av stjälkar och sticker ner dem ca 5 centimeter i jorden. 3 – 5 stjälkar kommer att ge en fin planta redan nästa år. Vattna regelbundet så att själarna kan utveckla rötter innan vintern.
Delning
På våren kan man gräva upp en stor planta och dela i fyra mindre. Sätt spaden rakt ner i plantan och dra isär den. Plantera bitarna på sitt nya ställe.
Kärleksörten blommar sent och ger välbehövlig mat till pollinatörer. I september står den på topp, med flata blomställningar i mustigt rosa.
Här syns den i knoppstadiet. Bladverket är friskt ljusgrönt och knopparna är gräddfärgade. Plantan är utmärkt som kantväxt och kan bilda som en liten häck.
Kärleksörten ger fin kontrast till höga gräs, här glansmiskantus ’Kleine Fontäne’.
Vintervärdet är stort, med bruna fröställningar och stabila stjälkar genom hela säsongen.
Integrifolia-klematis klär in tidigblommande buskar i blått
Att samplantera klematis med tidigblommande rosor är en klassiker, väl värd att upprepa. Jag klär in fler och fler av mina rosor men även rododendron och azaleor med just integrifolia-klematis. De blir inte blir så höga och blommar långt in på sensommaren. Och de vackraste är blå!
Här är 4 favoriter.
’Blue Pirouette’ är den som blommar allra längst hos mig. Blommorna är nästan lila när de slår ut, för att blekna i olika nyanser av blått. Här klär den in gallica-rosen ’Aimable Amie’.
’Blue ’Pirouette’ har särskilt vackra knoppar. Ståndarkudden är gul. Ibland kastar sig rankorna långt utanför busken, men är lätta att leda in igen.
Lavendelblå skönhet i ’Arabella’, med vit ståndarkudde. Blommar väldigt rikligt, här tillsammans med gallica-rosen ’Tuscany Superb’.
’Arabella’ igen. Alla integrifolia-klematis klipps ner på vintern eller tidigt på våren. Det gör dem särskilt lämpliga att klänga i buskar. De skadar inte buskarnas bladutspring på våren och blir aldrig så tunga att buskarna förstörs.
En liten sötnos som heter ’Eriostemon’. De små mörkblå klockorna passar i lite mer woodlandlika planteringar. Här klänger hon i en rododendron ’Kokardia’
Stora, mörkblå blommor med vit ståndarkudde har ’Durandii’. Hos mig växer den bland azaleor och blommar i blått efter att azalean gjort sitt i mitten av juni. De blå blommorna till azaleans höströda blad är riktigt fint.
Det verkar som om integrifolia-klematisen trivs lika bra i rosornas jord som i den sura rododendronjorden. De får näring samtidigt som jag gödslar buskarna vart annat eller vart tredje år, på våren. De är fantastiskt lätta att ha att göra med och blommar rikligt och länge.
Trädgårdsnäva ’Rozanne’
Är ’Rozanne’ trädgårdens mesta långblommare? Det kan vara så. Redan i början av juni täcks plantorna av blå blommor och den bara fortsätter under hela sommaren och en bra bit in i oktober. Visserligen lite mer sparsamt från slutet av augusti, men ändå!
Jag köpte några plantor för fyra år sedan. De är planterade i den nedre delen av min sluttande ros- och örtplantering, på den sida som är något nordvänd. Redan andra året hade de växt ihop och nu täcker beståndet över 2 kvadratmeter. De är i det närmaste skötselfria, inget ogräs kommer igenom och de behöver ingen gödsel. De behöver inte ens klippas ner på våren, då det knappt finns något kvar av det vissna bladverket.
Där den hittar stöd kan den klättra och bli runt 70 centimeter hög. Annars stannar kuddarna på 30 – 40 centimeter ovan mark.
De himmelsblå blommorna är flitigt besökta av humlor, bin och fjärilar.
5 blå favoriter
Just nu gillar jag mina blå perenner väldigt mycket. Den höga, klara septemberluften får det blå att gnistra. Blått är den färg som stannar kvar längst i kvällsljuset och det vill man ju gärna ta vara på så här års.
Här är fem stjärnor som ger trädgårdsglädje ända in i september. Alla fem är tåliga och växer bra i vanlig trädgårdsjord, sol eller halvskugga.
Glandelaster ’Twilight’. Runt 80 centimeter hög med enkla, lavendelfärgade blommor. Ett litet gult öga gör den extra lättplacerad. Den minglar lika gärna bland kalla som varma kompisar. Mycket bra fjärilsväxt.
Blå bolltistel ’Weitch’s Blue’ får alldeles stålblå bollar som inte är det minsta stickiga. Sätt näsan intill och känn den överraskande söta doften! 120 cm hög.
Trädgårdsstormhatt ’Sparks’ Variety’ har ett nästan slingrigt växtsätt. Giftig som alla stormhattar men ett måste i mina sensommarplanteringar. Så fin i buketter!
Perovskia ’Blue Spire’ är en aromatisk halvbuske. Placera den riktigt väldränerat, mina exemplar växer i en sluttning. Klipps ner på våren och då formar de grå klot ända tills de himmelsblå spirorna skjuter i höjden. Fina vinterståndare.
Höstfloxen tar mer och mer plats i min trädgård, jag vill bara ha fler och fler. Här är det favoriten ’Blue Paradise’ som doftar himmelskt och blommar länge.
Vit skogsaster – en stjärna i alla planteringar
Jag måste få lovsjunga den vita skogsastern, Eurybia divaricata. De plantor jag köpte för runt fem år sedan har delats i omgångar och nu glittrar det vitt i alla planteringar på norrsidan.
Myriader av små, vita stjärnor med gult öga lyser upp i såväl torr skugga under tallen, som i den mer frodiga lundplanteringen. I torrt läge håller inte blommorna lika länge men blomning från slutet av juli till en bit in i september är bra jobbat i det relativt svåra läget. En riktig superväxt!
Blommorna slår ut i omgångar och när ”toppblomman” har gjort sitt så fortsätter de små sidostjälkarna att blomma en bra bit in i oktober om bara vädret är någorlunda fuktigt. Det brukar inte vara några problem med det, den nöjer sig fint med morgondaggen.
I lunden fyller mina första plantor nu ut runt 2 kvadratmeter. Den kommer upp tidigt och är så tät att den fungerar väl som en lite högre marktäckare. I framkanten växer låg astilbe och spetsbräken ’Pictum’.
I lite djupare skugga under lönnen blir den inte lika frodig, men lyser upp desto mer.
Här en kombination med vipphortensia och vit skogsaster. Astern fyller upp runt hortensian och bäddar in det inte så snygga grenverket.
Vit skogsaster grönskar tidigt och har ett friskt bladverk, ca 60 centimeter högt. I slutet av juli börjar de första blommorna slå ut, men det är i augusti och september som den excellerar.
Utmärkt att ta in i stora buketter…
… eller små! Den här lilla kvisten har stått över en vecka i samma vatten. Inne i rumstemperatur känner man den söta, fina doften. Bin och humlor gillar det sena skrovmålet.
Vit skogsaster har även vintervärde, då mängder av små papperslika fröställningar fångar frosten.
Klotlök, Allium sphaerocephalon
Denna lilla snygging var en av de växter jag fick mest frågor om på årets öppna trädgård den 3 juli. Med rätta väcker den uppmärksamhet!
En blomma gör inte så mycket väsen av sig, liten och äggformad på hög, smal stjälk. Men en masse, som i min ros- och örtplantering, är den mycket dekorativ.
Den får inte fula blad som många andra allium, utan sträcker sig runt 80 centimeter rakt upp och liknar gräslök till sitt växtsätt. De små, vinröda kloten lockar fjärilar och bin i mängder.
Klotlöken är lättodlad och sprider sig villigt med mängder av smålökar. De växer ytligt och är lätta att flytta och sprida ut. Lika snygga med limegrönt och orange vid berget, som bland blått och grått i ros- och örtplanteringen.
Tack Tusen trädgårdar för den här gången!
I söndags hade vi öppen trädgård och vi är jätteglada för alla som kom och besökte oss. Så roligt med alla återbesökare och många nya ansikten också. Vädret var det bästa man kan tänka sig hela dagen och hela trädgården doftade rosor – och nygräddade våfflor! Hoppas vi ses igen 2018!
Finnslide och honungsros välkomnade besökarna den här söndagen, 3 juli 2016.
Rosor och klematis
Genom att samplantera buskrosor med klematis-sorter som kan klippas ner helt på vintern ger man buskarna extra färg och liv, särskilt om det är gammaldags rosor som ”bara” blommar på sommaren. Så har jag pimpat flertalet av mina rosor med klematis av viticella- och integrifolia-sorter, ibland i harmonierande färger, ibland i kontrasterande.
Här är fyra lyckade kombinationer.
Modern buskros ’Queen Elisabeth’ och viticella-klematis ’Mme Julia Correvon’. Den italienska damen blommar rikligt och länge, och det gör även rosen.
Klätterros ’New Dawn’ med storblommig klematis ’Comtesse de Bouchard’.
Integrifolia-klematis ’Blue Pirouette’ med Gallica-ros ’Aimable Amie’.
Viticella-klematis ’Södertälje’ och Gallica-rosen ’Hippolyte’ matchar varandra perfekt.
SKÖTSEL
Klematis av de här sorterna ihop med tåliga buskrosor bildar lättskötta kompositioner som håller länge. Rosorna börjar blomma runt andra veckan i juni och är som vackrast ända in i juli och längre än så om de remonterar. Klematisen letar sig själv upp genom grenverket till ljuset och blommar rikligt, särskilt om dess rankor får hänga horisontellt på vägen upp.
Klipp ner klematisen redan tidigt på vintern, så slipper de se risiga ut in på vårvintern när planteringarnas vårlökar tittar upp. De här sorterna har inga fina fröställningar att spara på. Gödsla paret med lite hönsgödsel på våren, och därefter med gräsklipp fram till midsommar. Klipp gärna av vissnade rosblommor om du har tid och lust.
Honungsrosor på två sätt
Honungsrosor Rosa helenae är friska, lättskötta, och helt enkelt underbara. På pluskontot får även läggas de små, orange nyponen på hösten. Men buskarna blir stora, man får veta vad man gör när man planterar en honungsros. Efter några år, när det etablerat sig och tillväxten kommer igång ordentligt, kan de växa flera meter under en säsong.
Jag har två sorter i min trädgård och båda doftar ljuvligt sött. Den vanliga ’Hybrida’ växer upp i ett gammalt äppleträd, och den lite mer gulrosa sorten ’Lykkefund’ får växa fritt i naturslänten. Fåglarna älskar båda buskarna, de ger både skydd och massor av mat genom nyponen på hösten.
Här syns ’Hybrida’ svinga sig långt upp i äppleträdet. Rosen är planterad söder om trädstammen, men växer mot solljuset och väver sig igenom hela äpplekronan mot öster. De bågformade rosgrenarna täcker hela norra sidan av äppleträdet.
Äppleträdet sett utifrån gatan. Grenarna hänger som en fontän från äppleträdet och ner över staketet, där de förenar sig med noisette-rosen ’Mme Plantier’.
’Lykkefund’ har något större blommor och tonar över i rosa. Den får växa helt fritt och det tog runt fem år innan den började forma sig som en kupol. Efter ytterligare fyra år är den nu helt tät och tillväxten sker snarare på bredden än höjden.
Som synes på bilden sluttar slänten ordentligt. På rosens yta är lutningen cirka två meter. De grenar som växer nedåt får alltså bli mycket längre än de som växer uppåt i slänten. På det här sättet kan man jämna ut visuellt besvärliga platser.
SKÖTSEL
Att underhållsbeskära vuxna honungsrosor är ingen lätt sak när grenarna kanske sträcker sig 6 – 10 meter upp i luften eller bildar en snårig sal. Visserligen är de nästintill taggfria men det är ändå ingen barnlek att hålla ordning på grenarna och kunna trassla ut dem.
Jag ansar bort döda grenar tidigt på vårvintern så gott jag kan och försöker med hjälp av krattan fånga in och styra långa årsskott att hamna där det finns en glugg.
Klätterros ’Mme Alfred Carrière’
Jag är väldigt glad över hur fint klättrande noisetterosen ’Mme Alfred Carrière’ utvecklat sig mot en stolpe i månskensplanterigen. Det är mitt tredje försök med denna ros, som utan tvekan får en topplacering när det gäller både skönhet och doft.
Vanligtvis brukar jag inte fjäska för några växter, men just denna ros var ett måste, efter att han känt doften i Apotekarens trädgård i Simrishamn. Nu växer den, och verkar trivas, i näshöjd, i min gröna oas. Helt frisk verkar den vara också, bladen är mustigt gröna och hela. De lössangrepp som fanns tidigare i vår har inte lämnat några synliga spår, och nu har småfåglarna petat i sig det mesta av ohyran.
Den här delen av trädgården är mestadels grön med ljusa pasteller, inspirerad av Koreadalen i Botaniska trädgården. Hur klämmer man in en ros i det temat? Många rosor har sitt ursprung i Asien och noisetterosen har ett så sirligt och fint växtsätt att jag tycker den passar in här. Halva dagen är det halvskuggigt här, men noisetterosor utvecklas väl även i skugga. Bilderna ovan är tagna utan blixt i kvällsskymningen medan bilden nedan är mitt på dagen.
Undertill har jag satt vitkantad funkia, den bästa i mitt tycke, Hosta ’Francee’. Lite längre bort är det gillenian som kastar luftiga skyar av vitt bland allt det gröna.
Nepeta nuda
Behöver jag några nya plantor till min soliga ros- och örtplantering? Nej. Men kunde ändå inte motstå dessa bleklila skönheter från Botaniska trädgårdens växtvagnar häromdagen. Nepeta nuda, eller stäppnepeta som den kallas på svenska. Har aldrig hört talas om den förut, men liknar mycket den ettåriga muskatellsalvian som jag traktat efter under många år men inte orkat så.
Uppgifter om härdighet och skötsel var knapphändiga, men av namnet gissar jag att den är härdig och lättskött. Hoppas den vill komma tillbaka och bli lika hög som nu. Minglar fint bland kantnepta, stäppsalvia, grekvädd och nya blomax från tuvröret. Både blå och röda nyanser fångas upp fint i de blekt lila eller ”mauve” små blommorna.
Purpurlöken väver ihop mina rum
De olika platserna i min trädgård har visuell kontakt med varandra, här finns inga slutna rum. Utmaningen är att få de olika stilarna och färgerna att hänga ihop till en fungerande helhet. I maj och juni är det den lila purpurlöken (kallas ibland kirgislök) som kommer igen i alla planteringar och skapar en fin rytm i hela trädgården. Beroende av vad man kombinerar den med så blir intrycken olika. Purpurlöken är en riktig superväxt >>
Från den nedre delen av trädgården syns både den blå och den orange planteringen. Purpurlöken i lila kommer igen i båda planteringarna.
Med orange tulpaner ’Ballerina’ och mörkt röd tulpan ’Havran’ uppstår en kontrastrik, glödande energi i den orange planteringen vid berget.
I slutet av maj slår de orange azaleorna ut och då blir planteringen ännu mer glödande.
Mörka blad från perukbusken och orange azaleor.
Med lilafärgade tulpaner ’Burgundy’ i den blå planteringen blir mötet mer harmoniskt och formstarkt.
Längre upp i blå planteringen är färgerna mer gråblå och intrycket blir ännu lugnare.
Rolig kontrast med lilla gräslöken.
Vita och nästan svarta trädgårdsirisar och gräslök kompletterar purpurlöken i den soliga ros- och örtplanteringen.
Rabattiris ’Before the Storm’. Bakom syns överblommade bollar av purpurlök. När de blommat över sitter de gröna fröställningarna kvar en bra bit in i sommaren.
På norrsidan är färgtemat vitt, och kontrasten med de lila purpurlökarna blir desto större. Vitstrimmiga blad från tuvröret ’Overdam’ och för året spontansådda vita fingerborgsblommor, i den vitskimrande trädgårdslunden.
Den vitbrokiga sibiriska kornellen och vitstammiga blad i tuvröret ’Overdam’ bidrar med vitt innan blomningen kommer igång.
Till vänster en vitblommande sommarazalea, ’Westons’ Innocence’.
Galet lila i trädgården
Nu är tiden när hela min trädgård är lila, mer eller mindre. Mötet mellan de små gräslöksblommorna och parkrododenronens blommande tak är häftigt!
Högst upp i trädgården syns det mäktiga rododendrontaket som välver sig ner över slänten. Innanför har det blivit rum för den gröna oasen >>
Kinesiska buskpionen ’Feng Dan Zi’, vars himmelska doft fyller hela trädgårdsrummet under en kort, underbar vecka i slutet av maj. Den kom som en rotbit i ett vadderat kuvert ända från Kina för 16 år sedan. Nu fyller den fler kvadratmeter utanför friggeboden. En av trädgårdens signaturväxter, och meste trotjänare.
Den mörka fläcken i Rhododendron ’Kokardia’ möter perfekt färgen hos buskpionens stora kronblad.
Japansk lönn Ôzakazuki
När den japanska lönnen ’Ôzakazuki’ slår ut sina bladknoppar är man gärna med och njuter av skådespelet. De röda höljena spricker upp och inuti ligger ett fint vikt limegult blad som sakta men säkert vecklar upp sina fem flikar i ett perfekt, grönt blad. Nästa skådespel blir till hösten då samma blad antar den rödaste färg man kan tänka sig.
Bakom lönnen står magnolian ’Leonard Messel’ med sitt myller av rosa blommor.
