Tålamod med klematis

Vilken ljuvlig morgon! Äntligen har stormvindarna dragit vidare och tagit de tunga regnmolnen med sig. Nu vandrar vita fluffiga moln över den höga, klarblå himlen och solen värmer igen.

Jag gillar att skapa kombinationer med växter och senblommande klematis är något av det bästa som finns för detta ändamål. Den slingrar diskret i buskar och på spaljéer under de annars så intensiva juni- och juli-månaderna. Så i slutet av augusti, när trädgården börjar förebereda sig för höst, så poppar de fram och glädjer på nytt tillsammans med sena rosor och perenner.  Här är några kombinationer som glädjer extra mycket.

Klematis 'Huldine' söker ljuset högst upp i toppen av den japanska blodlönnen. Inuti är hon kritvit men på undersidan av kronbladen löper strimmor i samma rödbruna nyans som lönnlöven. I like.

Det lär dröja något år innan min vision blir verklighet. Planen är att klematis 'Royal Velours' skall möta kransveronikan 'Pink Dew' och ljuv musik skall uppstå. Klättervärd är den vårblommande busken doftolvon 'Aurora'.

It's only fair to share...Share on Facebook
Facebook
Email this to someone
email

Vit lögn

Det är dags att döpa om vita rabatten till något annat. När jag nu flyttar bort den vita höstfloxen till annan plats är det inte mycket kvar av min ursprungliga ambition att här, i trädgårdens halvskugga, skapa en vit trädgård. Eftersom detta var ett av de första trädgårdsprojekten kan jag nu efter 10 år konstatera att det är för svårt för en passionerad växtälskare att hålla sig till enbart en färg. Som dessutom inte är någon färg! Visst är det vackert med vitt och somligt skall få finnas kvar. Varje årstid kommer fortfarande att bjuda på vitt men i mitt tycke är det vackrare nu när det finns utrymme för skaparglädje och spontanitet.

Tidigt på våren kommer snödroppar och vit vårstjärna. Japansk starr 'Ice Dance' pryder med vitrandiga tuvor som står friska hela vintern.

April bjuder mest på blått när den kaukasiska förgätmigejen dominerar. Den frösår sig villigt och får gärna ta plats.

I maj blommar myskmadran och ovanför svävar guldazaleans honungsdoftande blommor. Kaukasisk förgätmigej 'Jack Frost' ger silverskimmer.

Rododendron 'Catawbiense Grandiflorum' bildar ett lila tak över hela trädgårdsrummet i juni. I mitten tronar det gräddvita doftolvonet 'Aurora' och fyller rummet med vaniljdoft.

Allt eftersom mognar färgerna och det råder ett lugn grön stämning. Den röda rosen väntar på att vildvinet skall komma i kapp på andra sidan. Den lilla grästuvan är vitstrimmig blåtåtel som lyser upp i dunklet bakom buxbom och gulstammig bambu.

It's only fair to share...Share on Facebook
Facebook
Email this to someone
email

Gult är glatt

På våren är det helt ok med gult, men sen är det som om det inte längre duger. Många tycker gult är fult, eller kanske för simpelt. Ungefär som dramatiskt skådespeleri anses finare än komedi och klassiska konserter är bättre än dansbandet i parken. Men varför begränsa sig? Varför missa glädjen av att solen kan lysa i ett hörn av rabatten även en gråmulen och regnig sommardag? Det finns inget som lyfter en rabatt eller piggar upp ett glåmigt sinne mer än gula blommor. Denna vänliga färg som sedan urminnes tider har symboliserat andlighet och rikedom har också förmågan att lyfta fram andra färger, särskilt alla blå och lila nyanser. Allt eftersom jag vuxit ur mitt eget färgsnobberi har fler och fler gula och glada blommor fått flytta in i min trädgård, för att under den här sommaren kulminera i ett helt gult hörn i entrérabatten. Där lyser alltid solen och värmer mitt sinne. Tack för det!

Det glada hörnet domineras i augusti av kanariegul solbrud och ljusgul stormhatt. Dagliljan 'Citrina' har gjort sitt vid det här laget.

Solbrud 'Canary Bird' är en senblommande, hög och stadig sort. Hos mig når hon 150 cm.

Den ljusgula sydstormhatten växer vild i norra Sverige, trots sitt namn. Vit höstflox 'Mijen Rhuys' gör att de gula nyanserna ser renare ut. Till vänster skymtar strån av Miscantus 'Nishidake' som snart kommer att visa sina guldgula vippor.

Austinrosen 'Graham Thomas' gör ett uppehåll i juli och laddar om inför höstens återblomning. Doftar passande nog lite skumbanan.

Gulbladig oregano lyser upp bland den vanliga. Genom sina gula blad lättar den upp stämningen hela säsongen oavsett om det blommar eller inte.

It's only fair to share...Share on Facebook
Facebook
Email this to someone
email

Favorit: Astilbe

I min ambition att skapa struktur och harmoni i rabatterna har jag samlat ihop växter med liknande växtsätt istället för att ha dem utspridda överallt. Det har resulterat i några olika ställen som nu domineras av astilbe, som är en favorit och riktig superväxt. Enkel, frisk, växtvillig och vacker. Pryder sin plats från vårens bronstonade bladutspring till vinterns bruna fröställningar.

Astilbe lyser upp dunklet under de uppstammade rododendronen. Den ljusa 'Peach Blossom' och den mörka 'Elisabeth'. Den rosa till vänster har jag tappat namnet på.

Den höga 'Purpurlanze' är vacker med jättetåtel 'Transparent' i bakgrunden.

It's only fair to share...Share on Facebook
Facebook
Email this to someone
email

Moderna rosor

Länge var jag anti moderna rosor, gammaldags doftande skulle det vara. Och de gamla rosorna är fortfarande mina favoriter. Med tiden har jag inte kunnat motstå en och annan modernitet och hade jag bara haft mer plats i rabatterna hade de nog varit många fler.

I juli syns de knappt. De gamla madamerna och kungligheterna dominerar totalt scenen. Det är på sensommaren och hösten som de moderna kommer till sin höjdpunkt, tycker jag, när de blommar med enstaka klasar eller solitära blommor bland falnande perenner och höstlöv.

Storblommig ros ’Queen Elisabeth’ i entrérabatten bland knoppig kransveronika och höstflox.

Austin-ros ’Graham Thomas’ i entrérabatten har sällskap av blekgul stormhatt och brunnäva.

Rabattros ’Nina Weibull’ är den enda rosen från förra trädgården som har överlevt mina tidiga räder.

Modern buskros ’Jaqueline du Pré’, årets nytillskott. Ännu i kruka.

Buskros ’Golden Wings’, den underbara, i sydrabatten med gul rölleka ’Moonshine’ och vitmalört runt fötterna.

It's only fair to share...Share on Facebook
Facebook
Email this to someone
email

Åter orange vid berget

När dagliljorna vid berget slår ut är ordningen återställd igen. Nu är det åter orange vid berget. Vårens färgsprakande azaleor har nu dragit sig tillbaka i grön anonymitet och istället är det den gamla, fina dagliljan ’Fulva’ som dominerar ihop med tuvrörets rävröda vippor. Kort därefter smyger solbrud ’Waldtraut’ igång för att någon vecka senare fullkomligt ta över med en intensiv  och varm rödbrun ton. Då har också dagliljan ’Pardon Me’ och solbrud ’Red Jewel’ kommit ikapp.

’Fulva’ fanns på lite olika ställen i trädgården när vi kom hit. Jag har samlat ihop dem vid berget och med åren har ruggarna blivit riktigt stora och blomstänglarna är manshöga. Solbrudarna har kommit till efterhand.

'Fulva' blommar högt i skyn tillsammans med tuvrör 'Karl Förster'.

Högsommarens toner går i varmt och milt orange till skillnad mot vårens intensiva azaleor.

Solbrud 'Waldtraut' kompletterar det brunorange temat. En superväxt i mitt tycke.

'Waldtraut' skiftar färg. Efter någon dag djupnar färgen till brunröd.

'Waldtraut' övergår i en varm rödbrun nyans.

Daglilja 'Pardon Me' fördjupar det varma vid berget. En gammal ljusstake från 80-talet står ute året om och matchar snyggt med rostbrunt.

It's only fair to share...Share on Facebook
Facebook
Email this to someone
email

Ros-favorit

Om jag under pistolhot skulle tvingas utnämna EN ros-favorit så blir det myskrosen ’Ghislaine de Feligonde’. Hon trivs alldeles särskilt i min trädgård och blir bara vackrare från år till år. Jag har fyra buskar; tre i grupp vid garageväggen och en vid stenmuren på norrsidan. Hon är frisk, tålig, välväxt, vacker och doftande – allt man kan önska av en ros och därför en superväxt.

De små orange knopparna väntar på att få komma ut. Hosta 'Golden Tiara' och blodnäva inunder.

Buskarna har ett optimalt läge vid den varma garageväggen. Bakom finns ett trasigt stuprör som ger kontinuerlig bevattning och från taket ramlar allsköns barr, löv och annat gojs ner och ger naturlig gödning.

Blommorna övergår efter någon dag till cremevitt. Här växer blodtopp och tuvtåtel 'Goldtau' intill. Rallarrosor frösår sig och kommer lite överallt.

Blomman är ljuvlig i aprikost och guld. Doften är kryddig och lite frän.

It's only fair to share...Share on Facebook
Facebook
Email this to someone
email

Rosornas tid

Gammaldags rosor är en av mina passioner. Som för så många andra så började det genom att jag fick tag på en katalog från Cedergrens i Råå. Långt innan jag ens hade en trädgård drömde jag våta rosdrömmar och målade upp himmelska bilder i mitt inre. De första åren var mina rosenrabatter glesa och pinniga. Nu svämmar de över i starkt doftande, vita och rosa orgier. Jag älskar de gammaldags rosorna för de har allt; doft, utseende, spännande historiska namn, är enkla och anspråkslösa.

Portlanderosen ’Mme Boll’ får stora, starkt doftande blommor. En underbar ros som remonterar.

Bourbon-rosen ’Mme Isaac Perreire’ är inte den lättaste damen, men väl värd att krusa för.

Moschata-rosen ’Ghislaine de Feligonde’ väller utför stenmuren med jättedaggkåpan som ett skum framför.

Längs staketet växer varannan ’Mme Plantier’ och varannan gallica-ros, här ’Hippolyte’. Som underplantering är det flocknävan ’Spessart’ som efter ett par år täcker hela marken effektivt och  finstämt ihop med rosorna.

It's only fair to share...Share on Facebook
Facebook
Email this to someone
email