Storramsen Polygonatum multiflorum, eller jätteramsen Polygonatum x hybridum (korsning mellan storrams och getrams) pryder trädgårdslunden från april när den skruvar upp sina vackra blad ur jorden till hösten när bladen sakta vissnar ner i gula nyanser.
De vita klockorna som hänger under midjehöga, bögböjda stjälkar ger växten ett skirt intryck, men den är robust som få där den trivs. Jag har aldrig märkt av någon ohyra eller andra problem, den bara är. Ett gammalt svenskt namn är Kungskonvalj.
Jag fick en rotbit från ett stort bestånd som växte i en släktings koloniträdgård, och nu fyller den stora områden i min gröna oas och skimrande lund. Den breder sakta ut sig och drar sig till de platser den trivs bäst, i halvskugga bland ormbunkar, hasselört och myskmadra.
Varje år tar jag in ett fång stjälkar som växer upp på mindre väl valda platser och låter de pryda en högsmal grön vas.
