Sockblomman Epimedum är den mest perfekta marktäckare för halvskugga och skugga. Den är lättskött, frisk och till och med torktålig om bara jorden inte är alltför genomsläpplig. Jag tycker också det är en av de vackraste bladväxterna för trädgården.
Etableringen är något långsam, men när den väl växt till sig finns inga problem. Tidigt på våren, så snart tjälen släppt, klipper man ner (eller skär med kniv om det är stora ruggar) de torra fjolårsbladen. Snart kommer skira stänglar med de mest underbara små blommor i olika färger beroende på sort. Det unga bladverket är ljusgrönt (som hos den blekgula ’Sulphureum’) eller bronsfärgat (som hos den röda ’Rubrum’). Blommorna är söta att ta in i vårens första buketter tillsammans med små narcisser och pärlhyacint.
Efterhand övergår bladverket till en tät, välordnad matta där inte ett ogräs har chansen att tränga igenom. Hos mig klarar sockblomman att tränga ut kirskål och det måste vara bästa betyget för ett ogrässtopp. Bladverket står vackert genom hela hösten och vintern om den är någorlunda fuktig. Sockblommans blad är en viktig stöttepelare i alla sommarens buketter.
Kombinera med guldazalea och häxal för ett lättskött och vackert woodland med mycket väldoft.
Den röda sockblomman Epimedum x rubrum klarar även soliga lägen om bara jorden är näringsrik och fuktig. Här täcker hon marken under mina azaleor vid berget.
En nätt sockblomma med ljust lila blommor, Epimedum 'Lilafee'.
Superväxter är min egen benämning på växter som uppfyller en rad olika krav i min trädgård. De skall vara lättskötta, tåliga, friska och snygga under en lång del av säsongen. Sen skall de också bjuda på något mervärde som t.ex. ljuvlig doft, fröer åt fåglarna eller kunna användas i köket. Det är min personliga bedömning utifrån förhållandena i min trädgård (zon 1-2, väldränerad lerjord förbättrad med kompost och kogödsel) som ligger till grund för den här ”utnämningen”. Kanske kan de också bli dina favoriter.
