Gillenia trifoliata är en riktig superväxt i mitt tycke, alltså en växt som har ”allt”. Det är en perenn men ser ut som en buske när den är fullt utvecklad. Frisk, härdig och långlivad, trivs lika väl i sol som i lätt skugga, i vanlig trädgårdsjord. Kräver ingen som helst skötsel eller ens uppbindning, det enda som behövs är att man klipper ner de vissna stjälkarna helt på våren, precis som vilken perenn som helst. Den saknar doft, men det förlåter man lätt för alla andra fördelar som denna växt har.
Foto: Johnny Mattsson
På bilden ovan är trebladsspiran fullt utvecklad, vilket sker under juni. Myriader av små, vita blommor på röda stjälkar dansar runt i en naturligt rund växtform, ca 130 centimeter ovan mark.
En annan av mina trebladsspiror växer i lätt skugga. Lika vacker, men med något färre blommor på varje stjälk, vilket ger den ett ännu mer skirt intryck. Jag tycker den ska få växa lite solitärt så att den vackra formen kommer till sin rätt. Jag har marktäckare som jättedaggkåpa och kaukasisk förgätmigej närmast runt spirorna. Andra fina kombinationer är tillsammans med silvrig höstanemon, funkior och eldtörel.
De vita blommorna sitter på tunna, röda stjälkar. Bladen är friskt gröna och sitter tre och tre längs med hela stjälken, därav har den fått sitt svenska namn.
När trebladsspiran är fullt etablerad och fått några år på nacken är det en formstark perenn, med ett buskliknande intryck. Mitt exemplar på bilden ovan är runt 10 år gammalt.
Utspringet på våren är också en prydnad. Liknande pioner så skjuter trebladsspiran upp röda skott ur marken. Det bästa av allt är att sniglarna inte går på den alls.
Klipp ner fjolårsriset tidigt på vårvintern, senast i mars, så riskerar man inte att de nya skotten skadas.
Gillena är en av de perenner som får vacker höstfärg. Bladverket skiftar i nyanser från orange, korallrosa och rött. Hela växten håller formen långt in på hösten.
