Jag har inte många liljor i min trädgård. Visserligen kan jag älska blommorna, men inte liljebaggarna! Men här är en som tycks immun mot liljebaggar – Lollipop. Den kommer troget tillbaka år efter år, frodig och fin och utan angrepp. Blommar så vackert i juni bland rosor och örter på sydsidan.
Kategoriarkiv: Försommar
Små blommors charm
Magiska buskpioner
Mina buskpioner har en alldeles speciell historia. De var mina allra första växter, och idag är de fortfarande mina favoriter (bland många.)
Buskpionerna kom till mig innan jag ens flyttat till min trädgård. I min längtan efter trädgård läste jag böcker och den allra första, ”Drömträdgården” gjorde mig hagalen på just buskpioner. Genom nätet beställde jag utan att tveka tre kinesiska, rotäkta skönheter från en finsk leverantör och skickade flera tusen kronor i förväg till mannen. Detta är nu 17 år sedan och e-handel var något nytt.
Skötsel av buskpion, se längst ner i inlägget.
Den vita buskpionen visade sig senare bli purpurlila, och det var bara till att måla om friggeboden. Ju större busken blev desto outhärdligare blev färgkrocken mot den faluröda väggen.
Rotbit i kuvert
Någon månad senare kunde jag hämta ut ett vadderat brunt kuvert på Posten, och inuti låg tre rotbitar med några kraftiga ”ögon” på varje bit. Jag fick plantera dem i krukor så länge. Vi flyttade till vårt hus och rotbitarna kunde planteras ut i trädgården. Sent i den mörka försommarnatten var planteringarna färdiga. Jag var nästan gråtfärdig över att den enda platsen vi hittat till min vita favorit var vid hörnet av den då faluröda friggeboden i timrad stil. Den rosa och gula fick sina platser vid entrén.
Efter 17 år har den lilla rotbiten utvecklats till en två meter bred och nästan lika hög buske, översållad med de allra ljuvligaste blommor. Doften känns i hela trädgården. På avstånd låter det som en mindre motorväg när alla humlor och bin festar bland de gula ståndarkuddarna.
En sådan blomma på lång stälk i en hög vas. Det är ren lyx.
En doftstol alldeles intill är helt nödvändigt. Här vill man sitta länge och snusa i sig den kryddiga vällukten, lyssna till humlornas surr och fåglarnas kvitter. Början av juni är en magiskt trädgårdstid.
De gula och rosa fick efter några år flyttas från entrén när vi skulle gräva om för nya rör. Den gula överlevde tyvärr inte flytten. Den rosa överlevde men har återhämtat sig dåligt. Fast den lever och utvecklar fler och fler blad, så den får stå kvar.
SKÖTSEL AV BUSKPIONER
Buskpion, eller trädpion som den också kallas, är något av det enklaste man kan ha i sin trädgård. Plantera den i vanlig trädgårdsjord som är lite fuktighetshållande och väldränerad.
Den ska varken gödslas eller beskäras. Växtsättet är naturligt rundat. Den börjar växa upprätt med ett vackert bladutspring på våren. När bladmassan utvecklas och knopparna sväller får tyngden grenarna att böjas sig utåt och så småningom nedåt. Busken får formen av en kupol.
Vid behov av att forma den, eller ta bort grenar som man tycker växer fel rent estetiskt, beskär under JAS (juli, augusti, september).
Om jorden är näringsfattig, tillsätt benmjöl eller vedaska tidigt på våren. Eventuellt gräsklipp innan midsommar.
Låt fröställningarna sitta kvar, de är mycket fina under hösten och vintern.
I väntan på lila
Nu slår snart kirgislöken ut sina lila bollar i entrérabatten. Illa kvickt åker de sista röda tulpanerna, de är ändå på upphällningen och skall knipsas av innan de utvecklar sina frön. Genast blir hela intrycket lugnare och man riktigt känner förberedelsen inför ett lila crescendo med syrener, kirgislök, blodlönn och rhododendron coming up.
Superväxt: Kaukasisk förgätmigej
Kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla, är en av de viktigaste växterna i min trädgård. I halvskuggiga lägen är den en oslagbar, stämningsskapande marktäckare. Den vill helst ha fuktig jord men klarar även lite torrare lägen. Bladen är stora och frodiga, matt mörkgröna och stickiga. De döljer effektivt vissnande blad från narcisser och tulpaner.
På våren kommer de ljuva blå små blommorna med gult öga. På halvmeterhöga stänglar häver de sig upp över bladverket och färgar hela norrsidan blå i maj. Massverkan gör att trädgårdsintrycket hålls ihop även om det är olika stil och innehåll i rabatterna för övrigt.
Vill man undvika frösådder är det bäst att klippa bort de vissnade blomstänglarna men jag låter dem vara kvar. Småplantorna är utmärkta att fylla ut tomrum med, d.v.s. god ”trädgårdsekonomi”.
Kombinera med lila kirgislök, brunnäva ’Samobor’, mörka tulpaner och vitt löjtnantshjärta för en magiskt blommande försommar. En rugge koreansk vaxklocka ger en ny upplevelse när sensommaren övergår i höst. Namnsorten ’Jack Frost’ med silvriga blad är särkilt fin ihop med blåbladiga funkior och silverax ’Brunette’.
Skötsel: inget kan vara mer lättskött än Kaukasisk förgätmigej. Bladen vissnar ner sent på hösten och lägger sig som ett brunt platt täcke över jorden. Under tidig vår bryts de ner helt och man behöver knappt rafsa undan dem innan smålökarna kommer upp. Bladen kommer tidigt och bildar välformade kuddar. I maj täcks kuddarna av ljuvlig blå blomster och bladen växer till sig i storlek. Bladverket är fint och frodigt ända in på senhösten.
Superväxter är min egen benämning på växter som uppfyller en rad olika krav i min trädgård. De skall vara lättskötta, tåliga, friska och snygga under en lång del av säsongen. Sen skall de också bjuda på något mervärde som t.ex. ljuvlig doft, fröer åt fåglarna eller kunna användas i köket. Det är min personliga bedömning utifrån förhållandena i min trädgård (zon 1-2, väldränerad lerjord förbättrad med kompost och kogödsel) som ligger till grund för den här ”utnämningen”. Kanske kan de också bli dina favoriter.
Tulpaner att längta efter
Tulpanen hade en egen dag den 15 januari och för min del skulle denna älskliga lök gärna få firas hela året. Tydligen är det så att vi i Sverige köper över en miljon tulpaner om dagen mellan nyår och påsk, så det är fler än jag som på detta sätt stillar sin längtan efter våren.
I min trädgård kommer tulpanerna rätt så sent, kanske beror det på att jorden är tung och kall en bra bit in på våren. Men när de väl kommer så har vi resförbud i familjen. Till dess tröstar jag mig med förra årets bilder.
Superväxt – Kirgislök
Kirgislöken (Purpurlöken) Allium Aflatunense ’Purple Sensation’ fyller många syften i trädgården. Den är perfekt i tomrummet mellan vår och försommar och verkar avskräckande på harar och rådjur genom sin starka doft. Den kommer tillbaka år efter år och i min trädgård förökar den sig både med sidolökar och frösådd. Det tar visserligen några år från frö till lök, men det sköter sig självt. Jag tycker den är användbar precis överallt och följaktligen är min trädgård väldigt lila i maj. Sorten utan namn är också vacker, något ljusare i färgen och med större blomklot än ’Purple Sensation’. I en rabatt har jag blandat båda sorterna för att skapa variation.
Kombinera med precis vadsomhelst. I soligt läge med silvergrå lammöron, kantnepeta och vitmalört. I den halvskuggiga lunden tillsammans med kaukasisk förgätmigej och brunnäva ’Samobor’. Framför rödbladig perukbuske för en mustigt barock känsla och bland vitstrimmiga blad av tuvrör ’Overdam’ om du vill ljusa upp ett mörkt hörn.
Nedan skimrar solen bland tuvrör ’Overdam’, vit fingerborgsblomma och purpurlök.
Bladverket kommer upp tidigt på våren med mörka, vackra spetsar. Det vissnar fort ner igen med döljs då av växtligheten runt omkring så det är inget problem. Fröställningarna kan lämnas kvar och pryder sin plats i rabatten hela sommaren. Dra försiktigt loss de överblommade stjälkarna när de naturligt släpper från löken, eller klipp bort dem för att hindra frösådd.
Superväxter är min egen benämning på växter som uppfyller en rad olika krav i min trädgård. De skall vara lättskötta, tåliga, friska och snygga under en lång del av säsongen. Sen skall de också bjuda på något mervärde som t.ex. ljuvlig doft, fröer åt fåglarna eller kunna användas i köket. Det är min personliga bedömning utifrån förhållandena i min trädgård (zon 1-2, väldränerad lerjord förbättrad med kompost och kogödsel) som ligger till grund för den här ”utnämningen”. Kanske kan de också bli dina favoriter.
Brunt är också en trädgårdfärg
Jag har sagt det förut och säger det igen – astilben är en riktig klippa i trädgården. Den är enkel, vacker och frisk – en superväxt. Jag har flera sorter och alla är till stor glädje. Under senare år har jag samlat ihop de lågväxta sorterna på ett ställe och det finns tre estetiska fördelar:
- vår och försommar: det friska, enhetliga bladverket bildar en lugn grön matta som effektivt döljer överblommade lökar
- sommar: blomvipporna i olika nyanser från ljust rosa till mörkaste vinrött bildar en både harmonisk och spännande komposition med färgupplevelser från juni till september
- höst: de överblommade vipporna går efterhand över i bruna nyanser och bildar återigen en lugn förgrund till gräs och andra senblommande perenner som silverax ’Brunette’, storbladig aster ’Twilight’ och vit skogsaster.
Vit lögn
Det är dags att döpa om vita rabatten till något annat. När jag nu flyttar bort den vita höstfloxen till annan plats är det inte mycket kvar av min ursprungliga ambition att här, i trädgårdens halvskugga, skapa en vit trädgård. Eftersom detta var ett av de första trädgårdsprojekten kan jag nu efter 10 år konstatera att det är för svårt för en passionerad växtälskare att hålla sig till enbart en färg. Som dessutom inte är någon färg! Visst är det vackert med vitt och somligt skall få finnas kvar. Varje årstid kommer fortfarande att bjuda på vitt men i mitt tycke är det vackrare nu när det finns utrymme för skaparglädje och spontanitet.
Gult är glatt
På våren är det helt ok med gult, men sen är det som om det inte längre duger. Många tycker gult är fult, eller kanske för simpelt. Ungefär som dramatiskt skådespeleri anses finare än komedi och klassiska konserter är bättre än dansbandet i parken. Men varför begränsa sig? Varför missa glädjen av att solen kan lysa i ett hörn av rabatten även en gråmulen och regnig sommardag? Det finns inget som lyfter en rabatt eller piggar upp ett glåmigt sinne mer än gula blommor. Denna vänliga färg som sedan urminnes tider har symboliserat andlighet och rikedom har också förmågan att lyfta fram andra färger, särskilt alla blå och lila nyanser. Allt eftersom jag vuxit ur mitt eget färgsnobberi har fler och fler gula och glada blommor fått flytta in i min trädgård, för att under den här sommaren kulminera i ett helt gult hörn i entrérabatten. Där lyser alltid solen och värmer mitt sinne. Tack för det!
Mellantid
I mitten av juli klipper jag ner sådant som frösår sig alldeles för mycket; jättedaggkåpa, kantnepeta och stjärnflocka. Nu står de på sin topp och det är bara förfallet som återstår, lika bra att förekomma och klippa ner. Jag har massor av daggkåpa och det tar sin rundliga tid att klippa bort alla blomvippor men det är det värt har jag lärt mig. Skottkärra efter skottkärra får smygas in i den allmänna komposten.
Att göra
Min iris-planta som spontanköptes i Båstad för många år sen har vuxit till sig och behöver nu delas, har jag förstått genom litteraturen. Den har blommat allt glesare och varit mer eller mindre övervuxen av kungsmynta och pion, där den stod. Alltså, ännu en aktivitet att lägga till att-göra-listan. Men var skall de få plats?
Rosornas tid
Gammaldags rosor är en av mina passioner. Som för så många andra så började det genom att jag fick tag på en katalog från Cedergrens i Råå. Långt innan jag ens hade en trädgård drömde jag våta rosdrömmar och målade upp himmelska bilder i mitt inre. De första åren var mina rosenrabatter glesa och pinniga. Nu svämmar de över i starkt doftande, vita och rosa orgier. Jag älskar de gammaldags rosorna för de har allt; doft, utseende, spännande historiska namn, är enkla och anspråkslösa.
Portlanderosen ’Mme Boll’ får stora, starkt doftande blommor. En underbar ros som remonterar.
Bourbon-rosen ’Mme Isaac Perreire’ är inte den lättaste damen, men väl värd att krusa för.
Moschata-rosen ’Ghislaine de Feligonde’ väller utför stenmuren med jättedaggkåpan som ett skum framför.
Längs staketet växer varannan ’Mme Plantier’ och varannan gallica-ros, här ’Hippolyte’. Som underplantering är det flocknävan ’Spessart’ som efter ett par år täcker hela marken effektivt och finstämt ihop med rosorna.
I denna ljuva sommartid
Nu är sommaren som bäst, nästan smärtsamt vacker. Den friska grönskan, alla blommor och dofter, det varma ljuset… Det mesta ligger fortfarande framför en. I min trädgård slår den första rosen ut, en pimpinell som heter ’Staffa’. Jag läste i en bok att man skall lägga en nyutslagen blomma i ett glas rött vin och insupa den fruktiga citrusdoften tillsammans med det lätta vinet. Värt att prova!
Nybörjare
I helgen lämnade de duniga små ungarna holkarna (blåmesar i båda holkarna?). Det är verkligen en speciell känsla att få vara med och se deras första vingliga flygfärder. De klättrar omkring i buskarna och ramlar ner, kravlar runt och gör nya försök. Föräldrarna far i skytteltrafik och matar gapiga små munnar.