En av sommarens vackraste krukor kom till helt av sig själv. Jag hade året tidigare tagit in en mörkbladig harsyra som jag hittat växande i dikesrenen. Jag ryckte försiktigt upp några små plantor med rötterna och la dem i fickan på väg hem. De fick bo i en kruka och växte till sig riktigt fint. Senare vek de sig och jag ställde undan krukan. Tydligen måste de fröat av sig rejält för till våren kom det upp små plantor av harsyra överallt på de mest omöjliga ställen. Min bruna keramik-kruka var helt full av små mörka blad och under hela sommaren var det den bästa och mest lättskötta krukan.