Lycka med körsbär och magnolia

Nu blommar körsbäret utanför fönstret i arbetsrummet. Blicken landar mycket hellre där än på skärmen med arbetsuppgifter. Här är historien om hur ”Accolade” kom till min trädgård.

Körsbärblommor skall ses underifrån.

För många år sedan satt jag en tidig vårdag i Japanska dalen i Botan, under det gigantiska körsbärsträdet ’Accolade’. Det var alldeles tyst och stilla, ljuvliga rosa kronblad singlade ner genom luften och lade sig på karpdammens spegelblanka yta. När jag tittade upp såg jag den isblå himlen genom taket av rosa blom. Då hade jag ingen egen trädgård. Minnesbilden sitter kvar starkt och i flera år gick jag omkring och längtade efter att få skapa en sån stämning i min egen trädgård.

Några år senare var jag åter i Botan på en tidig morgonpromenad. En bit bort i Lökträdgården står på var sin sida om en stentrappa ett stort ’Accolade’ och en helt makalös magnolia ’Leonard Messel’. Man får nästan tränga sig emellan de rosa blommorna och magnolians doft frigör sig vid beröringen. Minnesbilden kom åter över mig, och samtidigt såg jag möjligheten! I min egen trädgård hade jag sen en tid en sådan stentrappa, i entrépartiet som hade blivit färdigställt efter Vattenverkets härjningar samma vinter. Och helt nya planteringsytor efter den traumatiska upplevelsen med de flyttade buskpionerna (den historien får jag berätta en annan gång). Jag tänkte att detta är den perfekta platsen för ’Accolade’!

Maken och jag tog ledigt en fredag, hyrde släpkärra och gav oss av till Rångedala Plantskola utanför Borås. Där finns nog allt man kan önska sig, inklusive kunnig personal som tar sig tid. Släpkärran fylldes av ’Accolade’, ’Leonard Messel’, en blodlönn och så ett impulsköp; ett stort välvuxet ex av praktrododendron ’Koichiro Wada’. Jag var alldeles darrig i kroppen, vågade inte riktigt tro att det var sant. Än var vi inte hemma… tänk om släpkärran skulle lossna på vägen och träden fara all världens väg? Allt kan ju hända, stammen kan gå av, kronan blåsa bort osv. Men vi kom hem med träden i behåll och kunde snart plantera dem.

Magnolian skall i jorden och det märks att vi bor på en rullstensås.

Nu kan jag kan sitta på trappan i morgonsolen och kisa upp mellan rosa blom. Trädets krona har växt till sig men möter inte Magnolian än på många år. Inte blommar de samtidigt heller eftersom Magnolian skuggas halva dagen och det gör en veckas skillnad för blomningen. Men spelar roll, det är ändå en underbar känsla. Cirkeln är sluten, och entrén som jag grät över för några vintrar sen har blivit finare än någonsin.

Utanför arbetsrummet blommar "Accolade" för fullt.

It's only fair to share...Share on Facebook
Facebook
Email this to someone
email

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *