Jag kan fortfarande minnas ögonblicket när jag första gången hittade fram till Koreadalen i Botaniska Trädgården i Göteborg. Det var tidig försommar och ljuset silade mellan höga kronor av japansk silverlind och magnolia. Längst bort i fonden blommade gaffelolvon i gnistrande vitt. Den mossiga gräsmattan såg nästan självlysande ut med öar av friskt gröna ormbunkar och iris. Irisarnas spetsiga blad fångade solljuset som ett upplyst altare. Det var knäpptyst och jag kunde höra mina egna andetag från den raska promenaden.
Enklaste vägen är att ta huvudstråket genom Japandalen och vika av till höger vid Näsduksträdet. Redan här märks skillnad i luften, barrdoften kommer nära och man blir nyfiken. Strax öppnar sig platsen, det går inte att missa den. I skrivande stund är det tidigt i april och rummet är öppet och ljust. Den höga magnolian har stora knoppar och några enstaka har redan knäppt upp vinterpälsen. Stanna upp en stund och känn in rummets atmosfär som är speciell oavsett årstid. Bland mina favoriter finns just gaffelolvonet, det lilla trädet har så många skönhetsvärden från lövsprickningen med trinda blomknoppar till de flata, skimrande blommorna i maj och vidare när bladen klär om till vinrött och chokladbrunt i oktober.
Foto: Björn Aldén
Björn Aldén, vetenskaplig intendent i Botaniska Trädgården berättar:
”Området började anläggas på 1970-talet, men fick namnet Koreadalen först i slutet av 80-talet. Det var både japanska växter och växter från det asiatiska fastlandet. Senare blev det framför allt material från Nordiska Arboretkommittens Koreaexpedition 1976 som planterades här, vilket medförde att området fick en slagsida åt Koreaväxter. Ytan är ca 1 hektar stor. Här finns en av trädgårdens få sydslänter där många mer klimatkänsligare växter trivs liksom huggormen. Går man försiktigt och har ögonen med sig en varm vårdag kan man ha turen att få se den. Ibland på försommaren kan man höra sommargyllingen flöjta.”
Det finns flera stigar som vindlar sig fram genom Koreadalen, i sig själva sevärdheter både för sina konstruktioner och sin växtlighet med olika asiatiska buskar och träd vackert infogade i den västgötska blåbärsbacken. Under min tidiga vårpromenad blommar vinteralprosor i ljuvt bleklila mot de grå klipphällarna.
Låt gärna promenaden fortsätta mellan de höga, formklippta rododendronen och vidare uppför berget till en flat klipphäll. Där står en skön bänk med mycket fin utsikt, vårsolen värmer i ansiktet och man har skydd av berget i ryggen.
På vägen upp har man passerat en annan av mina favoritbuskar, den japanska kryddbusken. Nu blommar den med gula bollar som sänder ut små pustar av söt mimosadoft. Den har ett mycket vackert bladverk, när jag upptäckte den var den ”bara” en grön buske mitt bland allt annat grönt men bladens form fångade mig. Till hösten glänser den som guld i sin bergsskreva.
