Hela november har varit vit. Det är man inte van vid. Visst är det vackert och man gläds med alla barn… Som vuxen gläds jag åt att snöröjningen i backen för första gången i vårt 10-åriga villaliv fungerar.
Men så i helgen hade vi en sån där underbar dag. Vaknade tidigt, pigg och utvilad. Stadig frukost med mycket fett. Nybryggt kaffe av en mörkrostad böna, malet i butik efter konstens alla regler (det var faktiskt godare…). På med underställ och termobyxor och ut i trädgården som låg inbäddad i mjuk, vit och tyst snö. Vi hjälptes åt att bygga en megastor snögubbe och letade tillbehör tillsammans. Buskpionens stjärnlika fröställningar blev perfekta ögon och fallna äpplen infogades i rad på gubbens mage. En morot till näsa, skulle den peka uppåt eller nedåt? Sådant kan man diskutera när man har tid. Det är roligt att leka lite ibland.
Snögubben kanske står ända till påska?
Miscantus Kleine Fontäne hukar under kölden. Gräsen är värdefulla i vinterträdgården.
