Redan syns de små grönvita spetsarna ovan jord, och jag har sett dem blomma i skyddade lägen. Men i min trädgård dröjer det innan de är fullt utvecklade. Den leriga jorden är kall och låter mig vänta.
För att ligga bra till med städningen så att de små skönheterna kan få stråla fullt ut börjar jag redan nu rafsa undan torrt ris och vissna perenner. Vill inte missa en sekund av vårens små glädjeämnen när det väl blir dags.
Här finns tips på vårvintersysslor >>
Gillenia trifoliata är en riktig superväxt i mitt tycke, alltså en växt som har ”allt”. Det är en perenn men ser ut som en buske när den är fullt utvecklad. Frisk, härdig och långlivad, trivs lika väl i sol som i lätt skugga, i vanlig trädgårdsjord. Kräver ingen som helst skötsel eller ens uppbindning, det enda som behövs är att man klipper ner de vissna stjälkarna helt på våren, precis som vilken perenn som helst. Den saknar doft, men det förlåter man lätt för alla andra fördelar som denna växt har.
Foto: Johnny Mattsson
På bilden ovan är trebladsspiran fullt utvecklad, vilket sker under juni. Myriader av små, vita blommor på röda stjälkar dansar runt i en naturligt rund växtform, ca 130 centimeter ovan mark.
En annan av mina trebladsspiror växer i lätt skugga. Lika vacker, men med något färre blommor på varje stjälk, vilket ger den ett ännu mer skirt intryck. Jag tycker den ska få växa lite solitärt så att den vackra formen kommer till sin rätt. Jag har marktäckare som jättedaggkåpa och kaukasisk förgätmigej närmast runt spirorna. Andra fina kombinationer är tillsammans med silvrig höstanemon, funkior och eldtörel.
De vita blommorna sitter på tunna, röda stjälkar. Bladen är friskt gröna och sitter tre och tre längs med hela stjälken, därav har den fått sitt svenska namn.
När trebladsspiran är fullt etablerad och fått några år på nacken är det en formstark perenn, med ett buskliknande intryck. Mitt exemplar på bilden ovan är runt 10 år gammalt.
Utspringet på våren är också en prydnad. Liknande pioner så skjuter trebladsspiran upp röda skott ur marken. Det bästa av allt är att sniglarna inte går på den alls.
Klipp ner fjolårsriset tidigt på vårvintern, senast i mars, så riskerar man inte att de nya skotten skadas.
Gillena är en av de perenner som får vacker höstfärg. Bladverket skiftar i nyanser från orange, korallrosa och rött. Hela växten håller formen långt in på hösten.
Jag måste få lovsjunga den vita skogsastern, Eurybia divaricata. De plantor jag köpte för runt fem år sedan har delats i omgångar och nu glittrar det vitt i alla planteringar på norrsidan.
Myriader av små, vita stjärnor med gult öga lyser upp i såväl torr skugga under tallen, som i den mer frodiga lundplanteringen. I torrt läge håller inte blommorna lika länge men blomning från slutet av juli till en bit in i september är bra jobbat i det relativt svåra läget. En riktig superväxt!
Blommorna slår ut i omgångar och när ”toppblomman” har gjort sitt så fortsätter de små sidostjälkarna att blomma en bra bit in i oktober om bara vädret är någorlunda fuktigt. Det brukar inte vara några problem med det, den nöjer sig fint med morgondaggen.
I lunden fyller mina första plantor nu ut runt 2 kvadratmeter. Den kommer upp tidigt och är så tät att den fungerar väl som en lite högre marktäckare. I framkanten växer låg astilbe och spetsbräken ’Pictum’.
I lite djupare skugga under lönnen blir den inte lika frodig, men lyser upp desto mer.
Här en kombination med vipphortensia och vit skogsaster. Astern fyller upp runt hortensian och bäddar in det inte så snygga grenverket.
Vit skogsaster grönskar tidigt och har ett friskt bladverk, ca 60 centimeter högt. I slutet av juli börjar de första blommorna slå ut, men det är i augusti och september som den excellerar.
Utmärkt att ta in i stora buketter…
… eller små! Den här lilla kvisten har stått över en vecka i samma vatten. Inne i rumstemperatur känner man den söta, fina doften. Bin och humlor gillar det sena skrovmålet.
Vit skogsaster har även vintervärde, då mängder av små papperslika fröställningar fångar frosten.
De olika platserna i min trädgård har visuell kontakt med varandra, här finns inga slutna rum. Utmaningen är att få de olika stilarna och färgerna att hänga ihop till en fungerande helhet. I maj och juni är det den lila purpurlöken (kallas ibland kirgislök) som kommer igen i alla planteringar och skapar en fin rytm i hela trädgården. Beroende av vad man kombinerar den med så blir intrycken olika. Purpurlöken är en riktig superväxt >>
Från den nedre delen av trädgården syns både den blå och den orange planteringen. Purpurlöken i lila kommer igen i båda planteringarna.
Med orange tulpaner ’Ballerina’ och mörkt röd tulpan ’Havran’ uppstår en kontrastrik, glödande energi i den orange planteringen vid berget.
I slutet av maj slår de orange azaleorna ut och då blir planteringen ännu mer glödande.
Mörka blad från perukbusken och orange azaleor.
Med lilafärgade tulpaner ’Burgundy’ i den blå planteringen blir mötet mer harmoniskt och formstarkt.
Längre upp i blå planteringen är färgerna mer gråblå och intrycket blir ännu lugnare.
Rolig kontrast med lilla gräslöken.
Vita och nästan svarta trädgårdsirisar och gräslök kompletterar purpurlöken i den soliga ros- och örtplanteringen.
Rabattiris ’Before the Storm’. Bakom syns överblommade bollar av purpurlök. När de blommat över sitter de gröna fröställningarna kvar en bra bit in i sommaren.
På norrsidan är färgtemat vitt, och kontrasten med de lila purpurlökarna blir desto större. Vitstrimmiga blad från tuvröret ’Overdam’ och för året spontansådda vita fingerborgsblommor, i den vitskimrande trädgårdslunden.
Den vitbrokiga sibiriska kornellen och vitstammiga blad i tuvröret ’Overdam’ bidrar med vitt innan blomningen kommer igång.
Till vänster en vitblommande sommarazalea, ’Westons’ Innocence’.
Här bjuder jag på ett galleri av lättplacerade, doftande ljuvligheter, alla i gnistrande vitt. Hos mig växer de i den gröna oasen och skimrande lunden, halvskuggigt och vindskyddat på baksidan av huset. Blomningen pågår under april och maj och ger välbehövlig försommarmat till humlor och bin.
Stjärnmagnolia ’Royal Star’. Halvstor buske som kan stammas upp till litet fint träd. Börjar blomma tidigt i april. En skuggig placering gör att den håller längre, men i full sol blommar den rikligast.
Pingstlilja ’Actea’ eller allra helst den gamla sorten ’Recurvus’ med snarlikt utseende. Båda doftar ljuvligt och kallas också Poetnarcisser.
Vaniljdoftande doftolvon ’Aurora’ med gräddvita bollar som fullständigt knockar mig.
Spetsmössa är en fin marktäckare i skuggiga lägen. Doften är diskret och skogslik. Knopparna och blommornas bladskaft är rosa, men varje liten blomma är som en vit stjärna.
Liljekonvaljen, själva sinnebilden av försommaren, växer vild på tomten. Jag låter den få sprida sig i den skimrande lunden och det gör den gärna, nästan ogräsliknande, men vilket underbart ogräs! En liten bukett varje försommar är ett måste.
Myskmadran är en fenomenal marktäckare som smyger sig in överallt, utan att ta över. Den är lätt att rycka bort där man inte vill ha den. Hela växten doftar aromatiskt, som av nyslaget gräs. Det är kumarin som ger den säregna doften.
Ramslöken växer vild i ljusa lövskogar, gärna kalkrika som på Kinnekulle. Hos mig sprider den sig ytterst långsamt i den sura jorden. Jag är glad för det lilla och njuter av de milt vitlöksdoftande bladen.
Atragene-klematis ’Flore Pleno’ är en trotjänare som snällt växer i sin kruka och står ute året runt. Blommorna är söta och doftar likt vitsippor. Om grönt har en doft så är det denna.
Sist, och nästan minst, är den lilla busken häxal, Fothergilla major. Blommorna doftar sött av honung. Mest odlar man den för bladens spektakulära höstfärger, men jag tycker även blommorna är fina.
Storramsen Polygonatum multiflorum, eller jätteramsen Polygonatum x hybridum (korsning mellan storrams och getrams) pryder trädgårdslunden från april när den skruvar upp sina vackra blad ur jorden till hösten när bladen sakta vissnar ner i gula nyanser.
De vita klockorna som hänger under midjehöga, bögböjda stjälkar ger växten ett skirt intryck, men den är robust som få där den trivs. Jag har aldrig märkt av någon ohyra eller andra problem, den bara är. Ett gammalt svenskt namn är Kungskonvalj.
Jag fick en rotbit från ett stort bestånd som växte i en släktings koloniträdgård, och nu fyller den stora områden i min gröna oas och skimrande lund. Den breder sakta ut sig och drar sig till de platser den trivs bäst, i halvskugga bland ormbunkar, hasselört och myskmadra.
Varje år tar jag in ett fång stjälkar som växer upp på mindre väl valda platser och låter de pryda en högsmal grön vas.
När den japanska lönnen ’Bloodgood’ och blåfunkian ’Halcyon’ visar rött respektive gult är det fest på norrsidan. I krukan växter daglilja ’Stella d’Oro’ som får stå ute året om. Daglilja är en riktigt bra perenn krukväxt. Den rundade kanten som planeringen är byggd med är gjord i torvblock, genomrotad av krypkornell. Hållbart, lättskött och vackert.
